Historia |
Riter och magi
I alla kulturer i hela världen finns det tatueringar med rituella och magiska betydelser. Det spelar ingen roll i vilken tid eller i vilken utvecklingsfas civilisationer eller primitiva kulturer varit i - tatueringarnas magi har på ett eller annat sätt alltid funnits där. Tatueringarna utfördes med kolpulver och som redskap användes bennålar och kaktustaggar. Syftet med dessa kroppsprydnader var förutom invigningsritualen, att det skulle skydda mot olika sjukdomar och ge kontakt med olika skyddsandar. Det finns också en skillnad mellan könen. Pojkar får ofta sina tatueringar i början av puberteten, då de unga tatueras, ibland under stort hemlighetsmakeri. Många pojkar måste också på ett eller annat sätt ha förtjänat sin tatuering. Det kan ske genom visat mod i strid eller vid jakt. På Samoaöarna låter en del av pojkarna vid puberteten tatuera sig med geometriska figurer från midjan till knäna. Detta utförs av yrkestatuerare och lär vara mycket smärtsamt. För flickornas del är vanligare att få sina tatueringar i giftasmogen ålder. I t.ex. Afrika talar tatueringen om flickornas framtida roller som mödrar. För flickorna behövs inte några tapperhetshandlingar innan man blir tatuerad. Motiv och symboler Tatueringar med religiösa motiv är lika vanliga som de rituella. Det finns stora skillnader bland olika kulturers sätt att se på de religösa motiven. Förr var det en synd bland kristna och muslimer att låta sig tatuera sig men i de allra flesta kulturer är det naturligt att man pryder sin kropp för att hylla Gud. De gamla egypterna lät tatuera gudasymboler på överkroppen. Urbefolkningen i Australien målar och tatuerar sig med heliga tecken som ingår i aboriginernas historia och mytologi. En tatuering kan symbolisera många olika saker - det kan bl a röra sig om kärlek, erotik, vänskap, trohet, livet eller döden. Döden kan visas med dödskallar och benknotor. På senare tid har dock dödskallen vilket försetts med hög hatt och cigarett, förmodats ha tillhört en person som visste att njuta av livet. Något som var vanligt förr var yrkesmarkeringar: sjömän hade ankare, murare murslevar och gruvarbetare en lykta. Förr så tjänade dessa yrkestatueringar som en slags meritförteckning. Den talade om vilket yrke man tillhörde och betraktades som äkta då en vanlig meritförteckning lätt kunde förfalskas. Dessutom fungerade den över språkbarriärer. Numera är symboliken inte lika viktig som förr. Idag tatuerar man sig individuellt och lägger egna symboler och tolkningar i sina kroppsdekorationer.
|
Copyright Lenas Studio 2003 All rights reserved